den första var mitt blod
hennes ögon i natten
hon flöt sakta ner mot sanden
och sanden blev svart

den andra var min kropp
hennes ögon var det sista jag såg
jag såg hennes kropp mot månen
som en lakritsängel mot vanilj

den tredje var mitt hjärta
hennes ögon stängde sig sakta
jag kände hennes värme mot mina händer
hennes hjärta tappade sin takt

den fjärde var min skönhet
hennes ögon har jag sparat för evigt
som en älva, som en fågel
hennes skönhet är nu min

den femte var min själ
i hennes ögon speglade sig mina
en tanke skör som porslin
och så skör var hennes hals

den sjätte gav mig evigt liv
hennes ögon lyser inte mer
ett liv för ett annat
hennes liv är nu mitt

den sjunde var min ungdom
hennes ögon gav mig hopp
oskyldig som ett litet lamm
och som ett lamm lämnade hon oss

sju små flickor
deras ögon i natten
de är nu jag
och mitt liv är nu starkt
(sofia 19991026)

döden- sofia 1991026
döden är slutet, han kommer som en dröm
kommer om natten, klädd i mörkaste mörker
mörkret som krypit in i min själ
i min själ som sakta tynar bort
tynar bort från denna världen
bort från allt elände
allt elände jag inte kan komma från
jag kan aldrig förtränga mina tankar

döden är slutet, han är frälsaren och kommer som en dröm
kommer om natten in i mina drömmar
drömmar fyllda av längtan efter ett evig natt
en natt då jag kan glömma allt elände
allt elände som kallar sig min värld
min värld som är en värld om dagen
jag värnar om natten, vaktar mina drömmar
jag kan aldrig förtränga mina tankar

döden är slutet, han kommer i min dröm
klädd i mörkaste mörker, klädd i min själs färg
färgen som visar min längtan, mitt hat och min sorg
min sorg och min längtan efter den tid som flytt
en ny dag är ett nytt elände
ett nytt elände, ett liv av hat
jag älskar min natt, allt mitt mörker
jag kan aldrig förtränga mina tankar

the lake - edgar allan poe
in spring of youth, it was my lot
to haunt of the wide world a spot
the which i could not love the less -
so lovely was the loneliness
of a wild lake, with black rock bound,
and the tall pines that towered around

but when the Night had thrown her pall
upon that spot, as upon all,
and the mystic wind went by
murmuring in melody -
then - ah then i would awake
to the terror of the lone lake

yet that terror was not fright,
but a tremulos delight -
a feeling not the jewelled mine
could teach or bribe me to define -
nor love - although the love were thine

death was in that poisonus wave
and in its gulf a fitting grave
for him who trence could solace bring
to his lone imagining -
whose sloitary soul could make
an Eden of that dim lake

annabel lee - edgar allan poe
it was many and many a year ago,
in a kingdom by the sea,
that a maiden there lived whom you may know
by the name of annabel lee; -
and this maiden she lived with no other thought
than to love and be loved by me.

she was a child and i was a child,
in this kingdom by the sea,
but we loved with a love that was more than love -
i and my annabel lee -
with a love that the wingéd seraphs of heaven
coveted her and me.

and this was a reason that, long ago,
in this kingdom by the sea
a wind blew out of a cloud by night
chilling my annabel lee;
so that her higborn kinsmen came
and bore her away from me,
to shut her up in sepulchure
in this kingdom by the sea.

the angels, not half so happy in heaven,
went envying her and me: -
yes! that was the reason (as all men know,
in this kingdom by the sea)
that wind came out of a cloud, chilling
and killing my annabel lee.

but our love it was stronger by far then the love
of those who were older than we -
of many far wiser than we -
and neither the angels in heaven above
nor the demons down under the sea,
can ever dissever my soul from the soul
of the beautiful annabel lee: -

for the moon never beams without bringing me dreams
of the beautiful annabel lee;
and the stars never rise but i see the bright eyes
of the beautiful annabel lee;
and so, all the ight tide, i lie down by the side
of my darling, my darling, my life and my bride,
in her sepulchre there by the sea -
in her tomb by the side of the sea.

the strawberry girl - sofia 1999
and just as the world turns
her mind changes
different shapes all the time
and she´s a mess inside
in her mind she´s confused
but she tries to hide it from the world
and her heart can´t feel
the sadness has been wrapped around her

and when the rain falls down
she goes outside
she wishes herself far away
to where all souls rest
she can hear them calling her
from above
drowning in the rain
gives an end to her life

hon var en pappersängel
blek och skör
och märkena på hennes handleder
lyste röda som blod på snön
hon finnns inte mer här
men minnena av henne stannar
för evigt
tills ingen vill minnas längre (sofia 1999)

lukten av sprit i trappan
och hon gråter på vägen upp
hon hörde honom på radion
hon ville vara det han sjöng om
ville vara nära honom
för att bota såren i hjärtat
ville vara nära honom
så hon slapp vara ensam
och när döden kommer nära inpå
håller hon andan och följer
för hon har väntat länge
och vill inte leva mer (sofia 990729)

jag saknar hans kyss, fylld med glädje
jag saknar hans armar, fyllda av längtan
jag saknar hans ögon, sakta fylldes dom av tårar
jag saknar hans kropp, värmen som omgav honom

jag saknar hans sång, det han gav till mig
jag saknar hans röst, som sakta fylldes av gråt
jag saknar hans närvaro, tanken och själen som frälsare
jag saknar hans kropp, värmen som lämnat honom (sofia 19991026)

where have they´ve been - tillbaka